annikaiasien

Så kom den dagen vi alltid tyckt varit så himla långt borta, vår sista dag tillsammans i Asien. Det känns mycket konstigt att ligga ensam kvar på hotellet och inse att jag inte kommer träffa Anders förrän i juli! Madelene och jag ses i Phuket nästa år så det känns ju skönt i alla fall! Vi har haft en så himla bra höst ihop, helt oförglömligt! Ni är så himla bra!

Vad har vi då gjort de senaste dagarna? I lördags åkte vi buss ut till Ha Long Bay för att där hoppa på en båt, mönstra på kanske det heter. Vädret var inte det bästa och det var lite kallt men trots det så vackert det var.

 

Vi paddlade kanot, gick korta matlagningskurser med kocken, fiskade bläckfisk utan framgång och besöket grotta mm. Maten på båten var underbar och sällskapet ombord var trevligt. I och med det späckade schemat gick tiden på båten fort och efter en bra natts sömn i de fina hytterna med utsikt över havet var det dags att åka tillbaka in mot Hanoi igen. Bussresan på 4h var lite seg, inga bra vägar direkt. För att optimera vårt schema tog vi en snabb middag i Hanoi och hoppade sedan på nattbussen mot Hoi An. Nattbussen hade jag faktiskt inga större förhoppningar på men det var över förväntan. Man fick varsitt säte som man kunde fälla ner. Jag och Madde kollade på Fucking Åmål och sov gott sen. När vi vaknade nästa morgon var vi redan framme i staden Hue där vi skulle till en vanlig buss. Lite trötta och mycket hungriga anlände vi till Hoi An. Riktigt mysig stad med charmiga restauranter, butiker och massa skräddare. Efter en lunch och liten tur på staden insåg vi att det skulle bli bra dagar framöver.

 

Maten här är kanonbra så vi har mest ätit, fikat och kollat i de små butikerna. Madde har varit förkyld så vi har tagit det lugnt och mellanlandat en del på hotellet mellan varven. Sköna dagar. Jag har besökt en skräddare och fått uppsydd en riktigt fin klänning. Tänkte ha den på nyår. Igår gjorde vi en utflykt till My son holy land som är ett gammalt, riktigt gammalt tempelområde utanför stan. Tyvärr bombade amerikanerna sönder ganska mycket av det under Vietnamkriget men en del fanns kvar. Riktigt fint och mysigt ställe. Vår guide var ganska rolig också!

 

Så nu sitter jag alltså här, ensam på ett hotellrum i centrala Vietnam, tänk om någon sagt det för ett år sen.  Imorgon kväll flyger jag till Hanoi och på julafton vidare till Kuala Lumpur för att träffa familjen! Jag räknar ner i timmar! Har längtat så himla mycket efter dem. Det kommer bli så bra!


Det måste ändå tilläggas att det är lite smått plågsamt att vara borta över jul när man vet att alla andra är hemma och har det mysigt. Nu låter jag som en bortskämd snorunge igen men så är det faktiskt. Vi har det riktigt bra här men saknar så mycket hemma på samma gång!

Puss puss

Annika