To Bako! Eller sa han tobacco??
Anders hade under fredagen ådragits sig en ganska röd solbränna vilket gjorde att jag och Madde fick klara oss själva denna lördag. Var inte oroliga, jag kan direkt säga att det gick under omständigheterna bra och vi är båda lika hela som innan fast med något mer träningsvärk i ben och rumpa.
Efter en liten buss- och båtresa nådde vi målet, Bako National park som såg ut som en riktig Robinsonö. Med karta i handen började vi lägga upp strategin för dagen. Men vänta..1,25km tar väl inte 1,5h att gå?...eller? Nog för att människor i Malaysia är långsamma men inte så långsamma. När vi började gå första stigen förstod vi varför. Stigen lutade rakt upp, var full med rötter ( och då pratar vi inte små rötter) och över stupen gick små gängliga träbroar. Vi fick sällskap av ett gäng bestående av en finne, en tysk, en fransyska och en indier. Mycket trevliga. Jag och Madde fortsatte själva mot en strand vilket var en ganska seg vandring med mycket vatten på stigen. Men när vi tillslut nådde denna klippa glömde man snabbt sina blöta strumpor.
Vi hade tidigare under dagen mött näsapor (tror det är mitt nya favoritdjur, ser ut som små gubbar med gigantiska näsor, Zlatan ligger i lä). Under lunchen fick vi även träffa andra små apor. ”Be aware, maam, there’s a monkey behind you.” Aa och det var det. Hon ville nog ha vår mat och hon hade en miniapa klängandes runt magen. Ganska lockande att ge ifrån sig sin sådär goda lunch..
På nästa stig mötte vi nästa överraskning, små vildsvinskultingar eller ja vad det nu var för slags gris.. vårtsvin/vildsvin/annat svin, vad är skillnaden? Ganska gulligt tills vi hittade den riktiga grisen.. Hon var ganska tjock! Jag blev ganska skraj..Vilket egentligen inte var någonting jämfört med det vi mötte några hundra meter (en halvtimme..) senare. Jag ska aldrig mer klaga på att spindlar är stora, den här var enorm! Och för att inte tala om nätet jag höll på att fastna i. Såg spindeln precis innan jag skulle gått rakt in i det. Denna stig var riktigt tuff och när vi var klara insåg vi att det inte fanns någonting annat att göra än att gå tillbaka samma väg och ja, jag gick nästan in i det gigantiska spindelnätet igen. Och den stora grisen hade skrämt iväg alla småapor och stod mitt ute på en äng och käkade. Efter många timmars vandring luktade man inte hallonbåtar och det var ganska skönt att sätta sig i båten igen. Tyvärr fick vi inte se några krokodiler men jag tror jag klarar mig..än så länge.
Väl hemma var man inte jättepigg och lite halvpepp på danskarnas fest senare på kvällen. Men vi bangar ju aldrig fest så det blev en trevlig kväll i sydtornet.
Igår bytte jag o Madde rum så nu bor jag här:
Idag är det 2 månader sen Marie dog. Jag förstår fortfarande inte att hon är borta. Det går inte en dag utan att jag tänker på henne. Hon kommer alltid vara en stor förebild för mig. <3
Nu är det entreprenörskapsföreläsning igen. Bästa att lyssna!
Puss o kram
Annika
