En vanlig dag i Kuching
I förrgår löste sig ett av våra stora problem, transport. Trots att vi bor ganska centralt är det långt till Universitetet och då det varken existerar någon vidare värst kollektivtrafik eller cykelbanor i den här stan har vi hittills åkt taxi till skolan. Men som sagt igår hade vi ruskig tur, en tjej som bor i vårt hus kände igen oss från Swinburne och då hennes mamma skjutsar henne till universitetet varje morgon blev vi erbjudna skjuts med dem. Hur fint som helst. Danskarna som åker scooter till plugget hade svårt att dölja sin avundsjuka. De har retat oss sen dag 1 för att vi inte ingår i deras scooterklubb men nu behöver vi ju inte fundera mer på det. Och vi insåg även att vårat ”udda” utseende äntligen bringat någon fördel och inte bara stirrande blickar, konstant tutande, viskanden, visslanden och andra konstiga ljud.
Efter en trevlig resa med Celestine (som tjejen heter) och hennes snälla morsa hade jag och Madde föreläsning i logistik. Som de tidigare föreläsningarna drogs mina och Maddes frukostvanor upp och jag fick förklara hur supply chain för yoghurt ser ut och Madde blev beskylld för att utrota tonfisken i Medelhavet då föreläsaren råkat få veta att hon förstört en av sina mobiler i en skidbacke i alperna. Så nu ligger Maddes batteri där och vittrar sönder, förgiftar bäckarna som rinner ut i medelhavet och dödar firrarna, menade han. Det var till och med så att jag fick lite dåligt samvete. I själva verket stämmer det inte då Madde egentligen krossade sin display i backen, inte dumpade telefonen där. Men för underhållningens skull tänker då inte jag berätta sanningen för vår kära föreläsare i alla fall. Vi fick även veta hur Donken gör sina pommes och det är väldigt vanligt att man i Europa betalar med checkar..det senaste påståendet väckte inte helt oväntat vilda protester bland européerna i klassen. Efter två timmar utan rast var vi värda varsin white coffee (min favvo) på Springs.
Då vi inte hade några mera lektioner tog vi en taxi intill stan och kollade in souvenirshopparna i China town och gjorde ett besök på turistbyrån för kommande utflykter och äventyr. Shoppade slut på våra pengar och begav oss hemåt. Vi tittade in på en skönhetssalong och kollade lite på prislistan, ingen skrämmande läsning direkt så jag bokade direkt tid för manikyr. Har aldrig ens tänkt den tanken hemma men varför inte passa på då jag inte kan spela handboll. Ska bli kul och se vad jag tycker och när det nästan är gratis har man ju inget att förlora..
Precis när vi kommit innanför dörren drog en fet dimma in över stan och det kändes riktigt höst, fast varmt förstås. Därmed sprack våra planer för en eftermiddag i solstolar så istället blev det simning för min del. Gör ju inget om det regnar när man redan är blöt. Och dessutom fick man ju ha hela poolområdet för sig själv, ganska nice! Kvällen avslutades på Zest, en restaurant som Jonas visat oss och inte helt oväntat hittade vi honom och Lasse där. De försökte lura med oss och spela CS på skolan. Anders nappade medan jag o Madde inte var lika exalterade över danskarnas förslag. Efter min Dreamhack vistelse som i och för sig var trevlig, har jag fått min dos av lan livet ut tror jag!
Dagarna går otroligt fort här och som ni börjar misstänka har vi det inte allt för tungt om dagarna. Anders läser en svår kurs så han är lite mer arbetssam. Och visst slappar jag lite för mycket än så länge, jag ska skärpa till mig, lovar. Men hur skrämd blir man av frågan ”Are you familiar with straight line equation?” Om jag ska vara ärlig tycker jag kurserna är vettiga men hemma är vi vana vid att alltid blanda in utmanande matematiska formler och här är meningen mer att se hela perspektivet. Utmanande på olika sätt, skulle jag säga.
Puss o kram
Annika <3
They say quitters never win
But we walk the plank on a sinking ship
There's a world outside of my front door
That gets off on being down
